Wärnanäs Barbie

Jahapp, det var ju där med mina hästar. Bäst att börja från början...

Jag är tio är. Familjen är och badar i badhuset. Pappa jobbar då på badhuset = det går fint att bada när det är stängt på söndagarna. Mamma hittar gammal dagstidning på ett bord i simhallen (Kuriren skulle jag tippa, den har vi aldrig läst hemma..). Min mamma kan vara lite impulsiv ibland. Nu hittar hon en annons om en B-ponny som vill ha en ny ägare och därmed kickstartar familjen Zoo sitt liv som hästägare ovanpå skocken av andra djur..

Vi åker och tittar på ponnyn. Hon står på en liten ridskola några mil hemifrån. Liten och vit, söt som socker. Det här är en ulv i fårakläder.. Jag travar runt lite. Har ridit några terminer på ridskola och haft en C-ponny på foder tillsammans med en kompis (skenade med oss nästan varje dag..) så rutinerad?? Nja, men mamma har ju ridit flera år när hon var tonåring..Det räknas till hästvan förälder eller hur? Pappa deklarerar att han aldrig, ALDRIG kommer att sätta sig fot i stallet, men hem skjutsar han oss med ponnyn i släpet. Två veckor senare är ponnyn min på riktigt.


Det här är ingen lätt ponny. Det är en tiger i B-ponnypäls. Men en drömponny såklart. Kanske det är hon som skapar min framtida faiblesse för hästar med humör - riktiga personligheter? Snabbt lär alla i stallet sig att den här ponnyn är ingen leksak! Henne är det ingen som hutar åt utan det gäller att med ton av diplomati förhandla sig till det man vill ha..


Massor av härliga skogsturer både i sadeln och i rockard bakom henne får jag och massor, massor lär jag mig av henne. En riktig superponny att hoppa - när hon har lust - vi hoppar enkelhinder på 130 tillsammans och på banorna hemma ligger översta bommen alltid på 100-110 när vi är i farten. Tävla tycker hon från början är något som korkade ponnier kan få ägna sig åt.. första tävlingen slänger hon av mig redan innan första hindret (70 cm Clear Round) och så håller det på ett tag tills hon anser mig vara en värdig kompanjon. Sista året tillsammans tävlar vi desto mer framgångsrikt och det blir rosett i nästan varje start. Då har jag fått blodad tand när det gäller hopptävling, fyller 14 år och sockerskorpan Babben flyttar vidare till Marie utanför Älvsbyn där hon får stanna tills hon travar iväg till Trapalanda 2005..då är hon 28 år gammal och jag gissar att hon kickade upp porten till hästarnas himmel med en välplacerad hov (i skostorlek 4x0) och svansen i vädret - primadonnan!


Idel ädel adel. Skimmelfärgade welshstoet Wärnanäs Barbie föddes i maj 1977 hos Anne-Charlotte Svinhufvud på Wärnanäs stuteri. Pappan hette Coed Coch Barwn RW2 och blev far till barn som ELIT-premierades och även tävlingsponnier av rang, mamman Dan-y-Lan Sugar Baby RW 225 likaså. Babben var en supertalang som hamnade på bondvischan redan i unga år, vann aldrig några fina priser men uppfostrade flickorna i sitt hov till äkta, ödmjuka hästtjejer.. Tack!


Hur det gick med pappa och hästarna..?? Ja, fortsättning följer..