snart åtminstone. En anings oväntat må jag då säga. Den här blomman har bott hos oss i x antal år och bara blivit gulare, fulare och mer ranglig. Aldrig har den visat minsta ambition att sätta igång och blomma (även om jag sett dem blomma hemma hos andra..så jag vet att den kan!). Till slut kändes det bäst om den fick dö lite stillsamt i försummelse och jag ryckte bort alla gula blad, tryckte ner den i en annan kruka (behövde krukan den stod i till en nyare hyresgäst) och placerade den lite undanskymt i vardagsrumsfönstret bakom gardinerna. Den skulle ju kunna råka dö. Någon gång emellanåt när jag kommit ihåg (och fått dåligt samvete) har den fått lite vatten på fötterna. På rent trots verkar den nu bestämt sig för att blomma. Vågar inte pyssla om den bättre nu - kanske behöver den lite motgångar för att överleva? Så här fin har den då aldrig varit.
Nu ska jag trotsa regn och rusk och styra kosan mot stallet. Felix på schemat idag och sen åka ut och krama lite på mamma och pappa. Det är ungefär min ambitionsnivå idag. Fullt ös på jobbet i natt - undrar om det är några sulor kvar på mina skor?
Ha en fin söndag!
Nu ska jag trotsa regn och rusk och styra kosan mot stallet. Felix på schemat idag och sen åka ut och krama lite på mamma och pappa. Det är ungefär min ambitionsnivå idag. Fullt ös på jobbet i natt - undrar om det är några sulor kvar på mina skor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar