En bekant fick ta bort sin boxerkille under helgen, knappt 8 år gammal. Tyvärr råkade jag hitta hennes fina, men otroligt sorgliga blogginlägg om deras sista dagar tillsammans och det är ingen bra läsning för mig ens en dag när jag sovit gott. Jag behöver verkligen inte höra detaljer. Läste, hulkade och snorade. Blev tvungen att anfalla Elton och ligga en stund och gråta med näsan i hans päls. Tur att han är van sin knäppa matte och låter mig hållas. Än ser han ut som en ungdom, bara grå näsa skvallrar om att han passerat halvtid. Fortfarande promenerar han gärna och länge i ruskväder och kyla, hoppar, skuttar och far omkring men klockan tickar. I sommar ska jag ta mig i kragen och låta honom gå lite (låtsas) eftersök - han älskar ju det - jag ska inte komma med dåliga bortförklaringar utan ta mig tid. Jag lovar att jag ska njuta av varje minut vi får vara tillsammans..
Ha en fin kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar