Det har varit lugnt på hästfronten nu under sista pluggveckan, men i tisdags var jag tillbaks i sadeln igen. Tänkte sticka ut en stund på kvällen med Helicopter, kände mig allmänt sliten och tyckte att en stillsam skritt- och travrunda kunde vara på sin plats. Vädergudarna ville dock annorlunda. Nu är det ju inte så att varken jag eller hästen är gjorda av socker (även om vi är ganska söta..) men ösregn är inte så himla kul, så det blev ridhuset istället.
Pest och pina. Jag var sliten och är i allmänt dålig ridform, blir trött efter 5 minuters ridning när jag måste hålla mig inom inhägnat område. Jag har inte ridit annat än i skogen på honom sen i slutet på mars och dessutom är han ganska tramsig i ridhuset när det låter mycket. Nu dundrade regnet ner på plåttaket och dessutom började det gå åska efter halva passet så då bjöd han mig även på två små tjurrusningar - väldigt populärt hos de som försökte ha dressyrträning.. Nåväl, det var kul att träffa honom igen, jag har faktiskt hunnit sakna honom lite och jag inbillar mig att han saknat mig med =) Dessutom hade hans ägare fixat maten och mockat så jag hade ändå en ganska slapp kväll i stallet..
När vi nu ändå är inne på ämnet hästar måste jag passa på att tacka för de förfrågningar jag fått om att hjälpa till med att rasta hästar. Jag blir väldigt smickrad och glad och det skär lite i hjärtat när jag tvingas tacka nej. Just nu har jag lyxen att kunna rida nästan mer än jag hinner och orkar. Tusen tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar