Min lördag den 9 juli började som en massa andra lördagar de senaste åren. Steg upp ganska tidigt, tänkte hinna rida 2 hästar här i stallet på Hertsön innan lunch. Killarna låg kvar i sängen, tiger upp å ner, när jag hoppade i skorna och drog iväg.
Släppte ut hästarna, red Loppan, fixade stallet, skulle just hämta in häst nr 2 när jag plockade fram telefonen och fick mitt värsta samtal på länge. Elton kan inte kissa! Vände tillbaks in i stallet utan häst, rafsade ihop alla saker, åkte hem. Ringde djursjukhuset, lastade in Elton i bilen och brände iväg till veterinären. Tänkte att det kanske kunde vara en sten i urinblåsan och då måste han opereras snabbt.
En massa undersökningar hann vi göra; röntgen x 2, försök att kateterisera honom och till sist ett ultraljud. Då blev allt svart. En massa fula förändringar och ingen möjlighet att ens försöka operera. Vi fick inga alternativ. På fredagskvällen trodde vi att vi hade en frisk hund, nu hade vi bara en timme kvar som hundägare.
Vi fixade fram en massa korv åt honom, busade lite med en pinne, låg ute i gröngräset och pussade på honom, vår fina tiger. Strax efter klockan 14 fick prinsen somna in i famnen på husse och matte. För evigt älskat och saknad. Vi klarade inte av att ta med kopplet hem. Varje litet hundhår hemma skär som knivar i bröstet.
Elton älskade - vi ses i Nangijala!
2 kommentarer:
Skickar en bamsekram med styrka till dig min vän, Elton kommer alltid att finnas med er men inte på det sätt ni vill. Men han sitter där uppe och kikar ner på er. Jag är så lessen för er skull!!
Kram!!
Men så hemskt!
Så himla tråkigt, Elton var en så glad och snäll hund.
Kramar
Skicka en kommentar