Härligt att plötsligt vakna upp i en pensionärskropp. Eller inte. Framförallt inte när dagarna ägnas åt renovering och nätterna åt att jobba..
Jag har lite optimistiskt kört en tvådagars ridning-på-riktig-häst. (Ja alltså, jag rider inte på leksakshästar i vanliga fall men jag mer..åker häst. Sitter still och har det allmänt trevligt i sakta mak.)
Nu har jag suttit på Quentin två dagar i sträck och det är verkligen mycket mer ridning än vad jag ägnat mig åt på länge... Först och främst är han stor, kanske 1.75 i manken (jag tänkte en sekund på att ta ett kort med mig på marken bredvid men ångrade mig lika snabbt, tror inte att jag vill se eländet om jag ska fortsätta rida honom) och sen kliver han dessutom på rejält med långbenen. Dag 2 tyckte han dessutom att det var en alldeles utmärkt dag att testa vad jag gick för och körde några helomvändningar kryddade med att skutta på bakbenen. Just då kände jag bara stor trötthet över såna här bökiga valacker, men jag gick segrande ur diskussionen och avslutade turen med att galoppera över lite småhinder på ridbanan och genast kändes dagen bättre! Hoppa kan han minsann..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar