Måndag och vemod

Idag börjar skolan. Det känns faktiskt lite konstigt att sitta hemma i Luleå och äta frukost. Jag trodde det bara, bara, bara skulle kännas skönt men, oväntat, svider det lite i hjärtat också... mina klasskompisar börjar skolan idag utan mig. Vi har ändå gått tillsammans i 2,5 år, det är nästan en hel utbildning om målet är något annat. Dessutom är det ju så löjligt kul att plugga. Jag tycker verkligen det. Hoppas verkligen att jag får börja hemma direkt efter jul.

När jag får lön igen i september kommer det att kännas som att det här var det allra bästa beslutet. Faktiskt inget val för mig. Jag visste ju redan när jag började att jag måste åka hem och jobba när pengarna var slut, målet var att klara 5 terminer och det har jag ju gjort. Dessutom öppnade sig möjligheten att få läsa de sista terminerna här i Luleå, annars vet det tusan om jag orkat sitta och pendla så länge.

Nu ska jag försöka njuta av alla lediga dagar jag har. Att jag får vara hemma med min familj. Att jag får lön (och får spendera tid med mina kära jobbarkompisar). Att jag hinner med lite hästliv också. Det kanske får bli en omgång cupcakes idag. Vad tycker ni?