Idag är det precis fyra år sen Billy lämnade oss och blev änglahund. Imorgon är det en månad sen Elton följde i storebrors fotspår. Trots alla Billys krämpor hoppades jag någonstans på mirakel - kanske han skulle bli världens äldsta boxer? Så blev det inte. Realisten i mig insåg att inte heller Elton skulle få så förskräckligt många ljus på tårtan, men aldrig hade jag trott att han skulle få en kortare tid på jorden än Billy..Lite vet man om livet. Det enda som är helt säkert är att den tid vi får på jorden är begränsad. Ingen vet hur lång den blir. Jag hoppas att alla är rädda om och verkligen uppskattar den tid som bjuds. Mitt mål är att känna att varje stund av den tid just jag fått är värdefull. Våga välj bort saker ni inte anser vara meningsfulla - eller försök se någon mening i allt som händer.
Tack för den tid vi fick tillsammans med er grabbar! Vi ses i Nangijala, men jag hoppas ni har tid att vänta på mig ännu ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar