Det märks att det snart är nyår. Hos oss låter det som kriget. Tror att alla människor har nåt fel i sina almanackor. Hallå, det är inte nyårsafton än. Svårt att fatta tydligen. Kanske ska tilläggas att jag är smällar- och fyrverkerihatare. Pyroteknikmotståndare. Det kan ha att göra med en lång och traumatisk historia av skotträdda hundar i familjen.
Vi hade en borderterrier tidigare. En liten kille, 30 cm i manken och 11 kg tung som i sin egen tankevärld mätte cirkus 80 cm i manken - matchvikt 50 pannor. En riktig machokille alltså. Om det inte smällde någonstans. Madre mia! Gissa om han var skotträdd. Ett år fick han någon sorts lugnande medicin för att slippa klösa sönder möblerna och skräckslagen ligga och darra på golvet. Det funkade. Sådär. Visserligen inte rädd för smällarna men istället helt sexfixerad och började jucka mot möblerna. Jättekul när man har främmande på nyårsafton.
Elton har oxå varit där. Hamnade mitt i något studentikost spektakel med fyrverkerier när han var 7 månader. Det satte sina spår. Idag är han inte skottberörd, han grejade skotten både på MH och korningen galant och klarar av smällar och fyverkerier bra till vardags oxå, men gissa om det ligger en hel del arbete bakom.. Ingen överdrift att vi ägnade nästan ett år med att träna bort hans rädsla för smällar.
Alltså. Fyrverkerier. Fy. Inget för mig. Jag lovar och svär att jag aldrig, ALDRIG, kommer att lägga en enda krona på någon form av pyrotekniska effekter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar